:(

Jag klarade inte uppkörningen så nu är jag lite knäckt.
Nytt försök: torsdag kl 11.45. Jag hoppas på en revansch

Fan jag kände just för att skriva men nu känner jag inte för det mera



I fredags beställde jag min nya dator.
I lördags var jag och Ann ordningsvakter på Unga Band, det var ganska tråkigt för man missade de flesta banden.
I går övningskörde jag för sista gången inför the big day.
Idag skulle jag ha varit på praktik på Patriksmåleri, men det blir istället start först imorgon så idag har jag ledigt. :)
Imorgon ska jag först köra upp och förhoppningsvis klara det. Sen riva tapeter på Doppingvägen.

Just nu har jag tråkigt och har köp-begär. Jag vill ha en ny kamera och en fin taklampa till sovalkoven (bilden). Så  råkar du veta var det finns en lampa i den stilen kan du gärna nämna det för mig. Den ska inte ha  de där trådarna, bara en massa pärlemo-hängen i olika längder.
Råkar du också ha en systemdigital som du tröttnat på kan du också nämna det. Eller i alla fall ge mig tips om vad jag ska satsa på för modell. (Ann, seriöst, säljer du alla dina kameror i en klump eller vad ska du göra?  Eller har du förresten nån idé om vad jag ska satsa på?)

Hej!

image4

i am the master

AAAAAAAA! Kan ni förstå?

JAG
KLARADE
TEORIPROVET
IDAG

FÖRSTA!
FÖRSÖKET


Är det inte bara för kuuuuul! Gud vad stolt jag är över mig själv! :D På tisdag kör jag upp. Hoppas det går lika bra! I helgen ska jag öva så tusans på fickparkeringar och backstartningar att jag nästan dör. Det är helt sjukt; jag kan alltså ha körkort nästa vecka! :O
Det tråkiga är att pappa inte verkar bry sig det minsta. :( Jag blir bara så arg och ledsen på honom.

Nu sitter jag och väntar på att Basse ska repa klart så att vi kan fara hem till honom och se på film eller nåt annat slömysigt. Jag känner mig äcklig som fan men det är ändå inte värt att duscha för imorgonbitti ska jag dela tidningar. Fint med lite pengar, kan verkligen behövas!
Sen på kvällen ska jag och Ann vara ordningsvakter på Unga Band. Känns lite biffigt. Och åh! vad jag saknar Ann! Jag skulle bara vilja sitta i min lägenhet och dricka glögg och snacka skit.


Idag pratade Caroline och jag om att byta efternamn. Till Fogelberg, mommos flicknamn. Anna Fogelberg. Och så har jag seriöst börjat fundera på att sätta tillbaka bindestrecket i mitt Anna-Marie. Anna-Marie Fogelberg. Det låter jävligt snitsigt alltså, frågan är bara om man skulle komma ihåg att man hette så sen.. Vet inte om jag vågar.

Kattis, jag bröt mig in hos er idag och hämtade mitt körbevis eller vad det nu var. Och då passade jag samtidigt på att tjuvkika på valparna. Och FYYYYYY vad sööööta dom ääääääääär!!!! Jag dog lite! Jag visste inte att dom redan öppnat ögonen! :O Skänk en till mig?


Nä, nu kanske man skulle ta en smygdusch ändå? Jo det tror jag.

Tills vidare mina vänner. Adjöss!

Jag cyklar alltid i motvind,

Åh.

ÅHHHH!
Inte fick jag skriva teoriprovet när jag hade bokat tid heller. Jag blir så ledsen. Jag hade bokat tid 08.15 och får nu tack vare mina egna ansträngningar skriva först 13.45. Och skratta ni och tyck att jag är fjantig, men sånt här händer alltid mig. Jag menar ALLTID! och det är jävligt betungande.
Hade mörkerkörning igår. Det var lite läskigt, men jag dog inte.

Nu måste jag rusa iväg till tandläkaren också. Hjälp!

:(

Åh, jag tycker så illa om mig själv just nu, och min attityd mot Basse. Men jag kan liksom inte bara hejda mig själv från att klaga och vara negativ. Och jag hatar det. Jag hatar mig!
Jag hade så viljat att han skulle komma hit på impuls idag, bara släppa sin skolgång och sina krav och inte vara så petnoga med allt. Det var han aldrig förr, eller absolut inte lika mycket i alla fall. Varför måste han skärpa till sig just nu, just det här året när jag precis har varit tvungen att flytta in i den lägenhet som ska bli bådas helt själv? Sova ensam första natten i vår gemensamma lägenhet. Det här året när jag behöver honom så otroligt mycket.
Ja, ni hör ju hur orättvis jag är. Menar jag att han ska skita i sitt eget liv och sin framtid bara för att jag inte tycker att det passar just nu? Jag är dum i huvudet, sitter bara här och spy ut en massa skit.

Jag bara älskar honom så otroligt mycket. Älskar är ett allderles för litet ord, men jag kommer inte på något annat. När man varit tillsammans nästan varje dag i 4 ½ år.. Äsch jag vet inte vart jag skulle komma. Jag vill fortsätta, jag vill föralltid leva med honom. Det låter så patetiskt, jag är bara 18 år och jag har inte levt på riktigt än, men jag vill det. Jag vill alltid somna och vakna bredvid honom. Och jag vill alltid ha hans tandborste bredvid min och hans skor bredvid mina. Jag vill kunna lukta på hans hals när jag vill. Och jag vill att han alltid ska krama om mig och säga seså när jag gråter.



Jag börjar nästan gråta varje gång jag hör den här låten. Den är så jävla sann men samtidigt så enkel. Det skulle aldrig vara så enkelt. Det skulle ta så jävla länge förrän jag skulle kunna börja leva igen.

Lars Winnerbäck feat. Miss Li
jag skulle vakna mitt i natten
och gå ut och ta en långpromenad
jag skulle låta blicken möta andra ögon
i en främmande stad
jag skulle inte ha så bråttom
med att träffa nån ny
jag har rätt mycket med mig själv
precis som du
jag skulle andas i det tomrum som blev över
om du lämnade mig nu

jag skulle sitta på ett tåg mot Paris
och låta Stockholm va
jag skulle få den tiden över för mig själv
som jag sagt att jag vill ha
jag skulle unna mig att drömma
hundra mil genom Europa
om en främling
lika tillitsfull som du
jag skulle pröva mina läppar mot nån annan
om du lämnade mig nu

jag skulle kunna leva utan den där blicken
som får mig ur balans
jag skulle sakna den där stunden som vi har
när vi till slut har blivit sams
jag kanske skulle söka upp
kontakter som jag tappat
som jag varit med
förut nånstans
jag antar det finns nån du skulle ringa
om jag inte fanns

jag kanske skulle leta upp nån yngre
som en fjäder i hatten
det skulle bli för tomt om ingen fanns där
som värmde mig i natten
men jag skulle aldrig ha tålamod nog
att bli förstådd
ingen känner mig
så väl som du
jag skulle fastna i min ensamhet igen
om du lämnade mig nu

Förlåt mig Basse, för att jag är ett sånt ass ibland. Jag bara saknar dig så mycket.

o

Jo det är fredagkväll och jag somnade på soffan när klockan var 21. Hjälp.

Ja, jag vet inte.

image3
Så, idag fick min ekonomi sig en liten (läs stor) törn. Vi var till IKEA och jag köpte soffa och diverse andra nödvändigheter. Och imorgon får jag min lägenhet så det gör inte så mycket att pengarna gick. Äntligen, äntligen, äntligen är det inflyttningsdax! Och fan om nycklarna inte finns att hämta imorgon när jag kommer, då jävlar!!

Hela dagen har bara rullat på utan några som helst problem. Fram till nu. Såhär har dagen varit:
Jag vaknade i och för sig kl 08 av att Johan började traska omkring utanför mitt tygstycke (läs dörr), jag kunde inte somna om så jag steg efter ungefär en timme upp och käkade lite frukost. Vid 11-snåret åkte vi, först till Statoil och hyrde ett släp åt mig och sen mot IKEA. Där strosade vi omkring och plockade på oss grejer till ungefär 14, då vi smidigt slängde upp min soffa på släpet och åkte till Wiola (Basses pappas sambo) för att hämta min tv, stereo och lite annat skit som Svante (Basses pappa) transporterat ner till Kalmar med fiskebåten åt mig. Sen åkte vi bara hem och kastade in soffan och allt annat i garaget, sen åkte vi direkt och hämtade Jhennys säng, som jag ska låna medan jag är här, och sen vidare till Orrefors där jag förvarat mina möbler och andra tillhörigheter under sommaren. Och sen hem och kasta in allt i garaget och slutligen fara tillbaka med släpet och bilen.
Fram hit löpte allt på bra, inget att bli arg eller ledsen eller besviken på. När jag sen satte mig vid datorn och pratade med Caroline och mamma fick jag reda på att moffa (som just nu ligger på sjukhuset :( ) var sämre idag och att mamma Carolie och moster Babbo kanske inte kommer hit nästa tisdag som det var planerat om han inte blir bättre. För det första blev jag ju besviken på att de kanske inte kommer hit, nu när jag precis får lägenheten liksom. För det andra så blev jag ledsen för moffas skull. Tänk om han helt plötsligt dör nu? Okej, han fyller 94 imorgon och han är ju faktisk gammal, men ändå!, han har alltid funnits! Och jag var inte ens och hälsade på honom när jag var hemma sist! :( Fy vad dåligt samvete jag har. Och gud vad dåligt det känns att vara här nu när man vet att han är så dålig.
Så hela min dag som varit så bra kändes helt plötsligt bara som en fis i rymden. Jag menar, vad spelar det för roll att jag får lägenheten imorgon, det är ju bara en lägenhet? Och vad spelar det för roll att jag har köpt en massa fina möbler och inredningssaker, det är ju bara saker? Vad spelar allt det här för roll när moffa ligger på sjukhuset och det finns en möjlighet att han dör när som helst? Ingen.

Nåväl, imorgon är flyttdag och jag kanske far hem redan på lördag. Vem vet.
Lev väl, godnatt.

Jag har kommit till insikt (igen).

 Jag vill bli målare! image2
I och för sig så kommer jag på nya grejer jag vill arbeta med hela tiden känns det som. Men målare känns seriöst. På nåt sätt. Jag känner mig säker. Så just nu är mina planer att efter jag har gymnasiet avklarat ska jag gå som lärling hos någon målarfirma. Hoppas jag inte kommer på nåt nytt igen, för nu är jag galet peppad på det här.

Just nu är jag inte längst ner i min höstsvacka, jag ser ett litet ljus. Imorgon ska vi till IKEA och sen hämta mina grejer som Basses pappa har förvarat åt mig. I övermorgon får jag äntligen min lägenhet!! :D

Nå, nu ska jag gå och blada mina resterade 200 tidningar, TJOFADERITTAN!


se så svag jag är

Fy på mig, jag har alltid sagt att jag inte ska skaffa en egen blogg. För att skylla ifrån mig på nåt så har jag jävligt mycket känslor i min kropp just nu, mestadels negativa tyvärr, som jag är tvungen att få ut på något sätt. Och då blev det såhär. Gäh, pinsamt.

Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0