Jag i min grop igen

Nu är det tungt igen. Jag vaknar aldrig och tänker 'Ja, just det, idag skulle vi göra det och det i skolan, vad roligt det ska bli!' Jag är trött nästan hela tiden. Jag har nästan huvudvärk varje dag. Jag får blåmärken utan att jag vet hur och när jag slagit mig. Jag tänker bara på hur länge det är kvar till nästa helg eller tills Basse kommer eller tills när jag får åka hem igen eller tills jag gått ut gymnasiet. Eller hur man måste räkna nästan varje gång man handlar för att pengarna bara går och går och jag hatar att ha noll på kontot, blir en stress liksom. Tänker alltså mest tankar som drar ner en ännu mer än vad man är. Dumt nog.
Var till hälsosystern igår och pratade och fick tid till vårdcentralen på tisdag. Hoppas på något sätt att de hittar nåt som är fel och att man kan äta några piller och sen vara tillbaka på banan igen. Motivation på burk skulle gärna kunna finnas.
Jag vet, är allt överjävligt kan jag alltid hoppa av skolan, men jag trivs i min lägenhet i alla fall och skulle ha jävligt svårt att lämna ifrån mig den. Dessutom skulle jag hata mig själv om jag gav upp och hoppade av. Jag har ju ändå bara 1½ år kvar och går jag inte klart det här så kommer jag aldrig att få gymnasiet klart. Usch. Jag blir så ledsen. Det är bara att bita ihop verkar det som.

Nästa helg kommer Basse antagligen hit och helgen efter det kommer Kattis och kanske Ann, det är i alla fall kul. Men det är också sånt som är kul utanför det som har med skolan att göra, allt blir lika grått och tråkigt och tungt sen när de åkt.

Nä nu får jag ju lägga av. Hejdå.

Kommentarer
Postat av: Kattis

...och vet du, jag känner precis samma sak! Inget är roligt, allt är som en grå massa som man måste slibba sig igenom och det går långsammare än vad ett år kan ta. Jag har ju turen som kan åka hem på helgerna. Men efter det blir man så jävla omotiverad att åka tillbaka och gråter som ett litet barn. Jag vill bo här, i min fina fina lägenhet. Men INTE i Sverige. Jag vill INTE gå i min klass mer och jag vill INTE vara ensam här mera. Men så tänker jag som du. Det är bara 1½ år kvar. Sen kan man göra vafan som helst! Och snart är det jullov. Men hur man ska orka ta sig igenom veckodagarna utan något större psykiskt sammanbrott är en bra fråga. Men jag förstår precis hur du känner!

2007-11-08 @ 21:50:13
URL: http://flas.blogg.se
Postat av: ida

jag känner också som du anna. och som kattis och ann. jag bara längtar hem hela tiden:S och ändå är jag hem varje helg. det måste vara tungt att vara borta hemifrån så många veckor i rad:S snart är det ivf jul och snart börjar affärerna sälja julsaker så man bara kan går unt och mysa:) för är ngt bättre i sverige så är det julstämningen, tycker jag. sköt om dig bruden;)

2007-11-10 @ 16:21:04
URL: http://idaskida.blogg.se
Postat av: Ann

i know the feeling, och jag vill verkligen komma och hälsa på men så fort jag blir ledig så börjar bilteorin, och då måste jag vara hemma, och sen så har jag tiotusentals rester att göra och sen är det snart dags för indien. jag saknar dig.

2007-11-18 @ 12:42:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0