.

Åh, jag tycker så illa om mig själv just nu, och min attityd mot Basse. Men jag kan liksom inte bara hejda mig själv från att klaga och vara negativ. Och jag hatar det. Jag hatar mig!
Jag hade så viljat att han skulle komma hit på impuls idag, bara släppa sin skolgång och sina krav och inte vara så petnoga med allt. Det var han aldrig förr, eller absolut inte lika mycket i alla fall. Varför måste han skärpa till sig just nu, just det här året när jag precis har varit tvungen att flytta in i den lägenhet som ska bli bådas helt själv? Sova ensam första natten i vår gemensamma lägenhet. Det här året när jag behöver honom så otroligt mycket.
Ja, ni hör ju hur orättvis jag är. Menar jag att han ska skita i sitt eget liv och sin framtid bara för att jag inte tycker att det passar just nu? Jag är dum i huvudet, sitter bara här och spy ut en massa skit.

Jag bara älskar honom så otroligt mycket. Älskar är ett allderles för litet ord, men jag kommer inte på något annat. När man varit tillsammans nästan varje dag i 4 ½ år.. Äsch jag vet inte vart jag skulle komma. Jag vill fortsätta, jag vill föralltid leva med honom. Det låter så patetiskt, jag är bara 18 år och jag har inte levt på riktigt än, men jag vill det. Jag vill alltid somna och vakna bredvid honom. Och jag vill alltid ha hans tandborste bredvid min och hans skor bredvid mina. Jag vill kunna lukta på hans hals när jag vill. Och jag vill att han alltid ska krama om mig och säga seså när jag gråter.



Jag börjar nästan gråta varje gång jag hör den här låten. Den är så jävla sann men samtidigt så enkel. Det skulle aldrig vara så enkelt. Det skulle ta så jävla länge förrän jag skulle kunna börja leva igen.

Lars Winnerbäck feat. Miss Li

jag skulle vakna mitt i natten
och gå ut och ta en långpromenad 
jag skulle låta blicken möta andra ögon
i en främmande stad 
jag skulle inte ha så bråttom
med att träffa nån ny 
jag har rätt mycket med mig själv
precis som du
jag skulle andas i det tomrum som blev över
om du lämnade mig nu 

jag skulle sitta på ett tåg mot Paris
och låta Stockholm va
jag skulle få den tiden över för mig själv
som jag sagt att jag vill ha 
jag skulle unna mig att drömma
hundra mil genom Europa
om en främling
lika tillitsfull som du
jag skulle pröva mina läppar mot nån annan
om du lämnade mig nu 

jag skulle kunna leva utan den där blicken
som får mig ur balans 
jag skulle sakna den där stunden som vi har
när vi till slut har blivit sams 
jag kanske skulle söka upp
kontakter som jag tappat
som jag varit med
förut nånstans
jag antar det finns nån du skulle ringa
om jag inte fanns

jag kanske skulle leta upp nån yngre
som en fjäder i hatten 
det skulle bli för tomt om ingen fanns där
som värmde mig i natten 
men jag skulle aldrig ha tålamod nog
att bli förstådd
ingen känner mig
så väl som du
jag skulle fastna i min ensamhet igen
om du lämnade mig nu

Förlåt mig Basse, för att jag är ett sånt ass ibland. Jag bara saknar dig så mycket.